.

Jennifer och jag har känt varandra sedan vi var cirka elva-tolv år. Vi fann varandra på tyskalektionerna och sedan dess har vi funnits mer eller mindre i varandras liv. I starten var jag 130 stolta cm (jag var så lång till typ nian...) och hon med en väldigt speciell lugg (haha, förlåt men tänkte på skolfotot i åttan ;)). På högstadiet gick vi inte i samma klass med vi gick i "syskonklass", alltså vi hade alltid gympa, hälsa osv. tillsammans.

På gymnasiet växte vi ihop på riktigt. Vi gjorde nästintill alla grupparbeten tillsammans, festade, pratade och satt med varandra på alla lektioner. För övrigt hade vi också en underbar "träningsperiod" i tvåan då vi körde en halvtimme gym och sedan gick vi och åt kladdkaka på Waynes. Under studenttiden var det verkligen "vi mot världen" och jag sov hos Jenn under alla dagarna. Under gymnasietiden så hade vi knäppa stunder i både Tyskland och Polen. FINA MINNEN som jag alltid kommer att ha med mig.

Efter gymnasiet så for Jenn till Australien för ca ett år och det var jättejobbigt, men det gjorde nog vår relation väldigt stark. Vi hade mail- och skypekontakt varje vecka och vi delade med oss av våra solskens- och regnperioder under den tiden. Det var mycket kaos som hände och det gick alltid att ventilera hos Jennifer. Nuförtiden så är Jennifer den som jag alltid ringer om det har hänt något eller ska hända något. Det är alltid hon som står ut med mina snabba byten av samtalsämnen, konstiga funderingar och knäppa idéer.

Jag ser inte Jennifer som min bästa vän utan, klyschigt nog, som min själsfrände. Att hon ska flytta till Kalmar till hösten ser inte jag som ett problem utan mer en möjlighet att få se en annan del av Sverige. För så lätt slipper hon mig inte! Jag kanske ger henne några veckor att settle down i staden, men sedan kommer jag stå i dörren med min lilla ryggsäck. När jag ser framåt i livet om tio år så är det väldigt suddigt, men är det något jag VET så är det att Jennifer kommer att finnas där vid min sida. Jag älskar henne och vi kommer rock this planet like fashion hasn't när vi sitter på ålderdomshemmet. Vi kommer peta på varandra med käpparna och klappra med löständerna. But first thing first, CYPERN SOMMAREN 2012's gonna be legen...wait for it...DARY!! ♥

Ronja lärde jag känna på gymnasiet och vi var med varandra av och till under de här tre åren. I början när hon var lite emo och jag lite (MYCKET) finnig, så pratade vi om livets mörka och ljusa stunder. I trean vill jag påstå att vi klickade ihop oss ordentligt vår lilla trio (jag, Jenn och Ronja). Vi rockade Polen och var alla lika peppade när det gällde studenten. Både jag och Ronja är två personer som tycker mycket och vi kan båda tycka lika och olika, men det har aldrig varit kaoZz. Vi har hållt varandra bakom ryggen och stöttat varandra.

Vi är på vissa sätt som natt och dag. Jag kan vara väldigt slamsig och spexig, medans Ronja är mer en "hålla koll" person som gillar att ta mycket ansvar. Det kanske därför vi passar så bra ihop. Vi kompenserar och kompletterar varandra på bästa sätt! Ronja har också med tvångskärlek fått mig att titta på lite serier, även fast det inte går så hundra bra. Hon förstår också min dunderkärlek till Harry Potter!

En stark och underbar egenskap som Ronja har är att hon alltid får en att känna sig speciell. Hon bjuder mycket på sig själv, både känslomässigt och "fysiskt". De presenter som jag får från Ronja är alltid genomtänka och personliga. Hon bor i Stockholm nu och även fast vi inte ses och hörs så mycket så vet jag att hon alltid finns där. Ronja kan jag alltid höra av mig till om jag har något juicy att berätta, men även om det inte är så juicy utan bara är för att prata av mig lite. Min högsta önskan just nu är att jag (och Jenn) ska ta oss ner till Ronja och få bli lite "bortskämda" av vår mysiga, godhjärtade, generösa vän. För är det något jag vet, så kommer det bli en awesome (lika som förra våren!) helg! She's my buttercup and that's why I luv her. ♥